Fy fan

Mental, mental, mentaaal istid... Vill inte bo i Stockholm, vintrarna tar kål på mig.

Fall julesnö

Nakna damer hör julen till

Jag tecknar nakna damer för fullt. Kolla www.croquis.se (tyvärr har inte några av mina teckningar kommit upp än, men man kan se ett vackert välliknande foto där jag ser ut som om jag vill sälja dig en försäkring. Eller Jesus.)

Maja Montazami

Jag fick en rosa sparkdräkt på min födelsedag. Nu känns allting så mjukt och härligt, ingenting kan skada mig längre. Jag har den på mig dygnet runt. Illustration: Tora Essley

Ondska

Jag träffade en gång en man med en affärsidé. Hans företag hyrde ut skärmar i taxibilar, så att man kunde visa reklam för taxikunderna under resan. Idén var ny, så det gick bra för företaget. Jag försökte verkligen verka entusiastisk, men ärligt talat... Var inte den där idén bra nära ren ondska?

Jag tog en flygtur

Skogskyrkogården

Springa som ett djur

Jag brukar meditera ibland.
Jag brukar även springa i skogen ibland.
Och ibland försöker jag göra båda på en gång, alltså meditera medan jag springer. Och då menar jag försöker som i försöker och inte lyckas, för det är verkligen fantastiskt svårt. Men eftersom omgivningen hela tiden förändrar sig (i motsats till när man sitter och glor in i t.ex. en vit vägg), så är det lite lättare.
När man, någon minut i taget, lyckas med det där, så händer märkliga saker. Hur ska jag förklara... det är som om ens uppmärksamhetsfält vidgas. Man känner liksom av en mycket större del av skogen man springer igenom, en cirkel på kanske 50 meter. Och om man springer över ojämn mark, full med rötter och uppför en kulle kanske, och lyckas stänga av tankeapparaten, så kan man springa oväntat fort och smidigt. Man behöver inte ens titta på marken, fötterna vet precis var de ska vara. Man snubblar inte och man blir inte trött. Det är magiskt. Jag föreställer mig att det är så djur springer...

Majas teori om hundars storlek

För att GENERALISERA skulle man kunna säga att de stora muskelhundarna med elakt rykte vanligtvis är ute och går med en kille av den tuffa sorten bakom. Kaka på kaka, kan man tycka, men så brukar det vara.

Och för att GENERALISERA en gång till skulle man kunna säga att de små små pyttehundarna vanligtvis är ute och går med en liten liten tant bakom.

Man tycker ju att det borde vara tvärtom. Att den lilla klena tanten skulle behöva en stor elak hund för att försvara sig?
Och att tuffa snubben kunde kosta på sig en liten gullig vovve eftersom han ändå har respekt med sig?

Min teori är: Ju räddare människa, desto större hund.

I går kväll fick jag äntligen dansa i guldsandaletter och lösmustasch!

En lycklig dag

Barabamba.se har skickat mig en inbjudan till återträff med min grundskoleklass. Låt mig säga så här: Den dagen jag slapp min grundskoleklass, efter nio oändliga år, var en lycklig, lycklig, lycklig dag.

Må medlemmarna av denna klass inte ta illa upp. Ni är säkert fina en och en.

OK, så här vill jag att det ska vara:

Ingen behöver låsa dörren, för folk har vad dom behöver och behöver inte ta från någon annan. Alla har något att leva på. Ingen mår så kasst att de behöver gå på droger heller.

Man kan lämna hunden utanför butiken (jfr. när jag var i Hökarängen igår och skulle handla. En snäll människa på 10 år passade min minimala hund när jag var inne i butiken. 10-åringens mamma upplyste mig om att "grannens valp blev knivskuren när den stod bunden här". Eh... va?!)

Horder av barn är ute på gatorna och leker, eftersom där inte finns några bilar. Vuxna har tid att stanna och leka. Barn som gråter blir tröstade av närmaste vuxen. Tillit råder.

Och precis när jag skrev det här knackade verkligheten mig på axeln och sa: det råder redan. Jag blev uppringd av en ca 12-årig flicka i Bagarmossen som vill gå ut med min hund. Hon älskar hundar, brukar vara ute med sin lillasyster och har "pratat med säkert 40 hundägare i sommar". Nu ska hon arrangera hundpromenader där hundarna kan träffas och leka. Ägarna får också komma med! Hon borde få medalj. På den ska det stå: FÖR FÖRTJÄNSTFULLT MOTARBETANDE AV MISSTÄNKSAMHET OCH RÄDSLA I VARDAGEN.

Kramp totale

En bättre värld är möjlig

Tillbaka från faster Ellikas underbara sommarläger:
http://www.mundekulla.se/mundekulla/parse.php?p=circleway_sve.html

Vet ni vad?
Jag tror att det går!
Man kan leva annorlunda. Man kan hjälpas åt.

Jag är ett barn av 68-generationen, uppfödd på idealism. Och sen kom alla klagovisorna:

Det gick inte.
Vi höll inte sams.
Vi skilde oss.
Vi tappade hoppet.

Men fan också, vad är alternativet?
Att vi sitter inlåsta i varsin liten lägenhet, med varsitt omöjligt vardagsschema? Ungarna på överfullt dagis 10 timmar om dagen, när pensionären bredvid dör av ensamhet?

Det måste gå att leva på något annat sätt.