Majas teori om hundars storlek

För att GENERALISERA skulle man kunna säga att de stora muskelhundarna med elakt rykte vanligtvis är ute och går med en kille av den tuffa sorten bakom. Kaka på kaka, kan man tycka, men så brukar det vara.

Och för att GENERALISERA en gång till skulle man kunna säga att de små små pyttehundarna vanligtvis är ute och går med en liten liten tant bakom.

Man tycker ju att det borde vara tvärtom. Att den lilla klena tanten skulle behöva en stor elak hund för att försvara sig?
Och att tuffa snubben kunde kosta på sig en liten gullig vovve eftersom han ändå har respekt med sig?

Min teori är: Ju räddare människa, desto större hund.

I går kväll fick jag äntligen dansa i guldsandaletter och lösmustasch!

En lycklig dag

Barabamba.se har skickat mig en inbjudan till återträff med min grundskoleklass. Låt mig säga så här: Den dagen jag slapp min grundskoleklass, efter nio oändliga år, var en lycklig, lycklig, lycklig dag.

Må medlemmarna av denna klass inte ta illa upp. Ni är säkert fina en och en.

OK, så här vill jag att det ska vara:

Ingen behöver låsa dörren, för folk har vad dom behöver och behöver inte ta från någon annan. Alla har något att leva på. Ingen mår så kasst att de behöver gå på droger heller.

Man kan lämna hunden utanför butiken (jfr. när jag var i Hökarängen igår och skulle handla. En snäll människa på 10 år passade min minimala hund när jag var inne i butiken. 10-åringens mamma upplyste mig om att "grannens valp blev knivskuren när den stod bunden här". Eh... va?!)

Horder av barn är ute på gatorna och leker, eftersom där inte finns några bilar. Vuxna har tid att stanna och leka. Barn som gråter blir tröstade av närmaste vuxen. Tillit råder.

Och precis när jag skrev det här knackade verkligheten mig på axeln och sa: det råder redan. Jag blev uppringd av en ca 12-årig flicka i Bagarmossen som vill gå ut med min hund. Hon älskar hundar, brukar vara ute med sin lillasyster och har "pratat med säkert 40 hundägare i sommar". Nu ska hon arrangera hundpromenader där hundarna kan träffas och leka. Ägarna får också komma med! Hon borde få medalj. På den ska det stå: FÖR FÖRTJÄNSTFULLT MOTARBETANDE AV MISSTÄNKSAMHET OCH RÄDSLA I VARDAGEN.

Kramp totale

En bättre värld är möjlig

Tillbaka från faster Ellikas underbara sommarläger:
http://www.mundekulla.se/mundekulla/parse.php?p=circleway_sve.html

Vet ni vad?
Jag tror att det går!
Man kan leva annorlunda. Man kan hjälpas åt.

Jag är ett barn av 68-generationen, uppfödd på idealism. Och sen kom alla klagovisorna:

Det gick inte.
Vi höll inte sams.
Vi skilde oss.
Vi tappade hoppet.

Men fan också, vad är alternativet?
Att vi sitter inlåsta i varsin liten lägenhet, med varsitt omöjligt vardagsschema? Ungarna på överfullt dagis 10 timmar om dagen, när pensionären bredvid dör av ensamhet?

Det måste gå att leva på något annat sätt.