Tillbaka från faster Ellikas underbara sommarläger:
http://www.mundekulla.se/mundekulla/parse.php?p=circleway_sve.html
Vet ni vad?
Jag tror att det går!
Man kan leva annorlunda. Man kan hjälpas åt.
Jag är ett barn av 68-generationen, uppfödd på idealism. Och sen kom alla klagovisorna:
Det gick inte.
Vi höll inte sams.
Vi skilde oss.
Vi tappade hoppet.
Men fan också, vad är alternativet?
Att vi sitter inlåsta i varsin liten lägenhet, med varsitt omöjligt vardagsschema? Ungarna på överfullt dagis 10 timmar om dagen, när pensionären bredvid dör av ensamhet?
Det måste gå att leva på något annat sätt.
I like this.
SvaraRadera